8 km i paradiset!
Dagligen får jag fina små meddelanden från människor som beskriver hur dom inspireras av mig. De ger mig en "nyp i armen känsla" och jag har svårt att greppa att de jag gör för mig själv, och väljer att dela med mig av, också kan bidra till
att andra människor väljer att göra gott för sig själva. Många meddelande handlar om människor som beskriver att dom inte alls gillat att springa tidigare men blivit inspirerande att testa när jag lagt upp nåt videoklipp eller nån bild från nån av mina
turer.
När jag läser sånt hoppar hjärtat! Jag blir så otroligt glad ända in i själen. Om mina darrhänta videos med småländsk dialekt och en flåsande Frida kan göra så att människor ger sig själva chansen så är de helt SJÄLVKLART att jag ska fortsätta med de.
Och än en gång, alla måste inte springa för att de ska räknas som träning! De finns hundra andra sätt att träna och göra gott för sig själv. Glöm inte de!
Idag efter jobbet landade jag i solstolen en stund och käkade lite mellis. Senare ikväll tog jag bilen till ett mysigt ställe här på Öland som heter Nunnedalen. Där parkerande jag bilen och sprang på paradisstigen. Stigen gjorde verkligen själ för sitt
namn. Helt otroligt fint! Jag sprang och njöt varje steg av utsikten. När jag va liten brukade vi åka dit på våren och promenera bland alla vitsippor. Men inte förrän idag har jag sett hela stigen som är 4 km lång. 8 km löpning i en sagomiljö i kombination
med sommarväder, ja så kan man starta en vecka.
