hejnyalivsstil.blogg.se

I april 2015 började jag ge mig själv en större plats i mitt eget liv. De blev en livsstilsresa som resulterat i en viktminskning på drygt 60 kg. Men framförallt resa där jag hittat många nya delar av mig själv. Kanske kan jag inspirera någon, de vore fantastiskt! Här delar jag med mig av mina erfarenheter, tankar och av min inställning till livet. Häng på!

En riktig fight minsann!

Publicerad 2018-03-31 20:05:12 i Allmänt,

Idag var de dags igen! Att testa en sak jag aldrig gjort förut. Crossfit stod på schemat. Vi spenderar påsken på Gotland hos svärföräldrarna och Mickes kompis sambo tränar crossfit. Jag hängde med henne till hennes ställe och vi körde ett pass som hette "Fight gone bad". Väldigt annorlunda träningsform mot vad jag har testat. Vi kom in i en stor lagerlokal med mycket öppna ytor och fullt med vikter. Vi va runt 17 personer som skulle köra passet ihop. Först gick ledaren igenom passets upplägg och alla övningar noggrant. Vilket jag tyckte va kanon eftersom jag inte alls är van vid att jobba med fria vikter. 

Passet bestod av 5 olika övningar som man körde 1 min var i 3 varv. Vi körde: Rodd, boxjumps, sumo deadlift, wallball & push press. Först tänkte jag "detta lär vi inte bli trötta av.." Men oj så fel jag hade! Stenhårt jobb där pulsen verkligen stack iväg. När klockan stannade och jag hade jobbat klart va jag mer anfådd och slut än efter förra helgens halv marathon. Jätteroligt att få följa med och testa denna träningsform som jag helt klart fick mersmak för. Härligt med gruppkänslan och de lite mer "tuffa" eller "militära" sättet. 

Jag hoppas att jag aldrig slutar vara nyfiken på att testa nya saker. De är roligt att hela tiden upptäcka nya saker som man gillar! 
(null)

(null)

Äntligen klartecken!!

Publicerad 2018-03-29 15:44:52 i Allmänt,

För ett år undersökte jag möjligheten att få hjälp med min "överskottshud" på magen. Jag träffade kirurg och fick beskedet att jag behövde gå ner mer för att få operation. De svaret va ganska nedslående och tog mig väldigt hårt. De blev som att någon drog undan mattan för mina fötter. Jag kände att efter allt jobb jag gjort helt själv, så borde jag kunna få hjälp med denna lilla sak. Jag valde då att pausa fokuset på operationen och la den på is. 

Men något gjorde att jag för några månader sen kände mig mogen och redo att undersöka mina möjligheter igen. Så jag bokade en telefontid med kirurgen. Idag ägde samtalet rum. Om jag har varit nervös inför de? Oh ja! Men de gick så fantastiskt bra och jag kunde inte vara gladare och mer lättad nu! Jag har nått den vikt jag behöver för att få min operation, dvs 77 kg. Jag fick idag klartecken att jag kommer få operera bort huden till hösten. Som jag skrivit förut så stör den mig inte rent visuellt längre, jag är så van vid den. Men huden är i vägen vid vissa träningsmoment och de skulle ju vara skönt att kunna ha ett par "vanliga" trosor som inte kräver nästan lika mycket tyg som en tröja.

Bättre påskpresent än såhär kunde jag inte få. Så otroligt skönt att veta och slippa gå runt och undra om de blir av eller inte. Nu vet jag att de blir av i höst. Och fram tills dess så vet jag precis hur jag ska träna, prioritera och planera för att må bäst!

Så redo för Göteborgsvarvet!!

Publicerad 2018-03-25 14:15:55 i Allmänt,

Att bestämma sig! Jag tjatar om de ofta. Men de är för att jag är helt övertygad om att de är bland de viktigaste vi gör för oss själva. Bestämmer oss för hur vi vill må. Bestämmer oss för vilka vi vill vara. Bestämmer oss för att klara de utmaningar vi ger oss själva. Redan i torsdags kände jag i kroppen att den kändes stark. De i kombination med att SMHI visade sol och 5 plusgrader på lördagen gjorde att jag bestämde mig för att: "på lördag jag ska springa 2,1 mil!" 

Igår va det lördag. Jag vaknade tidigt och solen sken som utlovat. Efter en god helgfrukost framför nyhetsmorgon kände jag mig fortfarande fast besluten om dagens uppdrag. De fanns inga tveksamheter. De finns de inte plats för. Att bestämma sig för att springa 2,1 mil och samtidigt tänka "jag kanske inte orkar hela vägen. De kommer bli jobbigt." De finns inte! Då sätter man krokben för sig själv innan man ens har börjat springa.

Så när jag klär på mig löparkläderna och snörar på mig skorna tänker jag såhär: "en halvmara har jag sprungit innan. Jag vet att jag klarar det och kroppen är stark." Efter 5 km ser jag att jag håller ett snabbare tempo än jag tidigare klarat av under ett långpass. De taggar mig nåt enormt! När jag har sprungit 1 mil visar klockan 62 min och trots att jag då har skoskav på ena foten kör jag vidare. För skoskavet bleknar i jämförelse mot snittempot  per kilometer som jag håller. När jag sprungit 16 km och har 5 km kvar får jag plocka fram pannbenet och jag tänker för mig själv att de är nu de gäller. De är nu jag visar mig själv vem jag är! Att jag är en tjej som idag springer 2,1 mil med ett leende för att jag har bestämt mig för de! I mål kom jag och med en tid som jag knappt förstår än. Göteborgsvarvet om 7 veckor är mer än välkommet!! Jag är så redo!

(null)

(null)

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela