Jag gillar inte att vara Frida utan energi.
Sen i maj har bloggen fått ha pause. Ibland hinner man inte med allt man vill helt enkelt. Men nu ligger jag där jag ligger, så att säga. Nyopererad och vad passar då bättre än att väcka bloggen till liv igen.
I juli ringde en sköterska från kirurgavdelningen till mig och meddelande mig att min efterlängtade Bukplastikoperation skulle ske den 8 oktober. Äntligen ett datum, något att fästa blicken mot.
Under en lång tid hade jag kört på i högt tempo, för sån är jag. Så har jag alltid gjort. När jag fullt med energi är jag dålig på att fördela den klokt. Jag ångar på och så kommer jag till en punkt då den tar slut. Batteriet är urladdat. Att energin
tog slut i kombination med oro, nervositet och press inför operationen gjorde att jag hamnade i ett läge där jag var tvungen att trycka på den stora pauseknappen. Vilket inte är lätt. Att hamna i ett läge där man inte känner igen sig själv är tufft.
Jag gillar inte att vara Frida utan energi. Jag känner mig inte hemma i den rollen alls. Men fick acceptera att de var dags att lyssna på kroppen och faktiskt återhämta. Vilan gjorde gott, så gott. Och världen snurrade vidare utan att jag la upp en massa
inspirerande inlägg just då när orken inte fanns till de.
