hejnyalivsstil.blogg.se

I april 2015 började jag ge mig själv en större plats i mitt eget liv. De blev en livsstilsresa som resulterat i en viktminskning på drygt 60 kg. Men framförallt resa där jag hittat många nya delar av mig själv. Kanske kan jag inspirera någon, de vore fantastiskt! Här delar jag med mig av mina erfarenheter, tankar och av min inställning till livet. Häng på!

Jag är en löpare för jag springer!

Publicerad 2018-01-21 15:11:56 i Allmänt,

Igår när jag vaknade bestämde jag mig direkt för att jag skulle springa 1 mil. När jag hade gett mig iväg och sprungit ca 1 km kände jag redan då att "idag har jag mer än så att ge". Jag kände att viljan fanns, kroppen kändes stark, benen kändes pigga, solen sken och luften va frisk. Alla förutsättningar fanns och jag bestämde mig där och då för att förlänga min runda till 15 km. 

15 km är långt. I alla fall för mig. Och när jag springer så långt så delar jag upp distansen i mitt huvud för att den inte ska kännas omöjlig. Igår delade jag upp den i tre delar. Först siktade jag på 5 km. När klockan visade att jag hade sprungit 5 km sa jag till mig själv "okej! Härligt! En tredjedel gjord!" När jag hade passerat milen kändes de fortfarande oförskämt bra i hela kroppen. De fanns aldrig några tveksamheter till att jag skulle klara 15 km. För jag hade bestämt mig ju. Och hela vägen fanns leendet med. För mig är de lika viktigt som bekväma skor. De sista 5 km gick också fint och när jag stannade efter 15 km kände jag en sån enorm kick, stolthet och eufori! 

Jag får många frågor om hur jag kan springa så långt. Hur har jag gjort? Hur har jag gått från att inte springa alls till att springa 15 km och le hela vägen? Jag kan knappt förstå de själv. Många gånger känns de fortfarande overkligt att de är jag som springer. När jag började springa för drygt 1 år sen vågade jag inte riktigt säga att jag gillade löpning, eller va en "löpare". För jag hade en viss bild av hur en löpare skulle se ut eller vara. Dedär har jag släppt helt och hållet. Jag är en löpare för jag springer! 
(null)

(null)

Fläskfilé med champinjonsås & baconströssel.

Publicerad 2018-01-20 10:17:33 i Allmänt,

Igår tog jag på mig förklädet igen och lekte kock. Att göra de är bland de roligaste jag vet! Att sen få bjuda människor jag älskar på maten, och att dom tycker den är god, är de absolut bästa. Här kommer receptet till er. 

Helstekt fläskfilé med champinjonsås, baconströssel & persilja. 
• Börja med att steka fläskfilén runtom. Salta och peppra. Lägg den sen i en ugnsform. Använd termometer för att se när den är klar.
• När fläskfilén nått ca 65 grader, ta ut den ur ugnen och skär sedan upp den i skivor. Lägg skivorna i en ugnsform. 
• Gör en champinjonsås. Jag höftar ganska mycket när jag lagar mat, mäter sällan exakta mängder. Men de går att googla recept på champinjonsås. Min innehåller: schalottenlök, champinjoner, soja, kalvfond, grädde, salt & peppar. Jag låter såsen stå och puttra på svag värme ganska länge för att den ska få god smak. 
• Stek bacon hårt, som du efter att du har hällt en del av såsen över köttet strör över.  Toppa med färsk persilja och servera! 

(null)

Jag har lärt känna min kropp.

Publicerad 2018-01-17 20:22:43 i Allmänt,

För ungefär 2 år sen hörde jag själv av mig till en av mina lokala tidningar och berättade om min resa. De gjorde jag för att jag ville att dom skulle skriva om en vanlig tjej som har klarat att förändra sitt liv helt på egen hand. Jag ville att människor skulle få läsa något annat än hur man går ner 10 kg på 10 veckor eller hur man ska "gå bort sina semesterkilon." Baromtern skrev en jättefin artikel om mig och responsen efteråt blev enorm. Jag fick så otroligt  många meddelande och kommentarer  med  så mycket värme i. 

Jag fick frågan om vad mitt nästa mål va under den första intervjun? Jag hade då gått ner 48 kg och kände mig såklart jättestolt över de. Mitt svar på frågan blev "mitt nästa mål är att gå ner 60 kg!" De blev också rubriken. Kände jag press att lyckas med de nu när de stod svart på vitt i tidningen? Ingen press, däremot enorm att visa mig själv och alla andra att jag kan lyckas med de jag vill. 

Vid nyår förra året gjordes en uppföljning av hur min resa hade fortsatt. Jag hade då lyckats gå ner hela 66 kg. Jag va glad, stressad och pressad under den perioden. Pressen satte jag på mig själv. Jag fokuserade på vågen på ett sätt som gav mer press än pepp. Jag fick omvärdera olika saker och hitta tillbaka till mitt mer avslappnade men fokuserade sätt jag tidigare haft till hela grejen. 

Idag känner jag att jag har hittat tillbaka till mig själv igen. Jag känner ingen stress eller press över vare sig träningen eller vågen. Och de är en sån befrielse. Under dessa 3 år har jag verkligen lärt känna min kropp. Jag har lärt mig vad den mår bra av, vad den inte mår bra av, hur den reagerar på lika saker och vad den klarar av. Och framförallt, hur stark den kan vara om jag ger den rätt förutsättningar.

(null)

(null)




Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela