hejnyalivsstil.blogg.se

I april 2015 började jag ge mig själv en större plats i mitt eget liv. De blev en livsstilsresa som resulterat i en viktminskning på drygt 60 kg. Men framförallt resa där jag hittat många nya delar av mig själv. Kanske kan jag inspirera någon, de vore fantastiskt! Här delar jag med mig av mina erfarenheter, tankar och av min inställning till livet. Häng på!

Att säga JA!

Publicerad 2017-09-19 22:12:25 i Allmänt,

Ibland måste man bara säga JA! Till roliga, läskiga, utmanande och utvecklande saker. Jag hade anmält mig till ett spinningpass ikväll. Brukar spinna på tisdagar. Denna tisdagen innehöll minst sagt en twist. Jag höll i passet. 


På min lunchpromenad ringde telefonen och jag fick frågan om jag kunde hoppa in och leda kvällens pass. Instruktören hade blivit sjuk och utan att egentligen fundera speciellt länge svarade jag ja. 

I april förra året följde jag med min lillasyster Maja på ett spinningpass för första gången. Och de gav verkligen mersmak! Sen dess har de blivit favoriten efter löpningen. Kvällens pass blev inte alls som passen brukar. Jag hade inte någon tid till att sätta ihop musik och program och skapa ett bra pass. MEN vi alla blev svettiga, trötta och vi gav oss själva 45 min träning och fokus ikväll. 

"Detta med att springa kanske kan bli min grej!"

Publicerad 2017-09-18 21:42:32 i Allmänt,

Idag har jag sprungit igen! Idag sprang jag utan tidtagning och musik. Lyssnade på kroppen och njöt av varje steg. Tänkte dela med mig av minnena kring hur de gick till när Frida som aldrig haft nån ambition att springa, trots de började springa. 


Mars 2016. Jag och mamma är på långpromenad i skogen. Jag får idén att jag vill testa att springa för att se hur de känns. Är det någon människa i hela världen som jag skulle våga testa detta med så är det just min mamma. Min mamma som alltid är tryggheten och som alltid får mig att känna att de jag gör och den jag är duger. Vid denna tiden hade jag tränat i ett år och vägde ungefär 100 kg. Jag bad mamma filma mig och sa "filma mig så jag har något att jämföra med sen." Gick bort en bit på skogsvägen och sprang några hundra meter. Mamma filmar och i slutet av klippet gör jag tummen upp och säger "de gick ju bra ju!" Där och då bestämde min inställning till min löpning. Jag tänkte att jag skulle klara att springa. Och tänker man att man kan så är man halvvägs där. 

April 2016. Den lilla test-turen gav mersmak. Våren kom och jag och två fina vänner bestämde oss för att göra en tradition av att springa på en slinga. De första gångerna körde vi korta intervaller. Vi gick lite, sprang lite, gick lite. Efter kanske tre gånger på slingan hade vi sprungit hela slingan på 2,5 km utan att stanna en ända gång. Vi tittade på varandra och kände oss lika chockade alla tre. Ett ögonblick jag aldrig glömmer! Jag tror till och med jag sa till Bella och Stina som var med "detta med att springa kanske kan bli min grej!" 

De handlar om att börja någonstans. Våga testa sig fram. Men framförallt handlar de om att tro på sig själv. 

Detta klarar jag!

Publicerad 2017-09-16 11:41:50 i Allmänt,

Att inställningen man väljer att ha är viktig är något jag håller fast hårt i. Den här veckan har jag varit hemma från jobbet med en otäck smärta i ryggen. Vila, lugna korta promenader och yoga har varit min träning under veckan. Till en början otroligt frustrerande och jag kände en enorm stress över att inte kunna hålla mitt vanliga tempo. 


Men istället har jag verkligen försökt att ta vara på promenaderna, vilan och de lite lägre tempot. Saktar man ner lite så ser man mer av de som är runt omkring en. Så de finns en mening med vilopauser som dessa också. 

När jag tänker tillbaka på början av min resa känns de som att de hela har gått så otroligt fort. Framförallt har det hänt så mycket på så många plan. Tänkte dela med mig av lite favorit-ögonblick.

Sommaren 2015. Nu hade jag tränat i ca 4 månader och börjat tycka att träningen va riktigt rolig och jag såg resultat. Jag hade gått ner 15 kg och kände mig smidigare i kroppen än på många år. Trots att jag då fortfarande vägde 130 kg hade jag känslan i  mig själv att "detta klarar jag!". Att få känna den känslan med en så pass lång väg kvar va värt så mycket. Redan då trodde jag på mig själv, att jag hade styrkan i mig att kämpa vidare och fullfölja. 

Detta är -15 kg bilden. Jag minns så väl när den togs. 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela