hejnyalivsstil.blogg.se

I april 2015 började jag ge mig själv en större plats i mitt eget liv. De blev en livsstilsresa som resulterat i en viktminskning på drygt 60 kg. Men framförallt resa där jag hittat många nya delar av mig själv. Kanske kan jag inspirera någon, de vore fantastiskt! Här delar jag med mig av mina erfarenheter, tankar och av min inställning till livet. Häng på!

Jag gillar inte att vara Frida utan energi.

Publicerad 2018-10-10 10:16:42 i Allmänt,

Sen i maj har bloggen fått ha pause. Ibland hinner man inte med allt man vill helt enkelt. Men nu ligger jag där jag ligger, så att säga. Nyopererad och vad passar då bättre än att väcka bloggen till liv igen. 

I juli ringde en sköterska från kirurgavdelningen till mig och meddelande mig att min efterlängtade Bukplastikoperation skulle ske den 8 oktober. Äntligen ett datum, något att fästa blicken mot. 

Under en lång tid hade jag kört på i högt tempo, för sån är jag. Så har jag alltid gjort. När jag fullt med energi är jag dålig på att fördela den klokt. Jag ångar på och så kommer jag till en punkt då den tar slut. Batteriet är urladdat. Att energin tog slut i kombination med oro, nervositet och press inför operationen gjorde att jag hamnade i ett läge där jag var tvungen att trycka på den stora pauseknappen. Vilket inte är lätt. Att hamna i ett läge där man inte känner igen sig själv är tufft. 

Jag gillar inte att vara Frida utan energi. Jag känner mig inte hemma i den rollen alls. Men fick acceptera att de var dags att lyssna på kroppen och faktiskt återhämta. Vilan gjorde gott, så gott. Och världen snurrade vidare utan att jag la upp en massa inspirerande inlägg just då när orken inte fanns till de. 

(null)

Vad får din själ att dansa?

Publicerad 2018-05-20 17:54:21 i Allmänt,

Gårdagens lopp! Dagen jag väntat ganska länge på! Efter frukosten gav vi oss ut mot området. Överallt löpare och publik! De blev en stunds väntan innan de va min tur att starta. Hann känna av värmen rejält och tänka att "klarar jag detta som jag har tänkt i denna värmen så klarar jag allt!" 

15.00 ställer jag mig i min startgrupp. Runt omkring mig står löpare i alla åldrar och från hela landet. Alla med väldigt olika uppladdningsstilar. En del hoppade och studsade, joggade runt, sprang och kissade i skogen var femte minut, en del hade en mindre kiosk monterad i ett midjebälte runt sig. Löpning är verkligen en gren där allt handlar om dig och bara dig. De finns lika många sätt att ta sig runt som de finns deltagare. De är så fascinerande tycker jag. 
(null)


15.32 går min start. Äntligen iväg! Efter 2 km står "skyltmannen" som åker runt på alla möjliga lopp med roliga "heja-skyltar", när jag springer förbi ropar han "heja Frida! Heja Kalmar & Öland!" Vilken pepp så tidigt i loppet. Ett par km senare står en kompis och hennes familj och ropar och applåderar allt vad dom kan. Efter 5 km kommer första bron. I uppförsbacken kommer en bil förbi som spelar hög musik. Och vilken låt spelas? Jo DESPACITO! Min favorit av favoriter. Tack snälla för den tajmingen. Bron gick fint och jag lyckades hålla de tempot jag ville trots hawaiivärme och uppförsbacke. 

Huvudmålet med loppet va att ta mig runt hela vägen utan att behöva gå och med ett leende, såklart. Men nånstans inom mig ville jag ha en bra tid också. Så hela tiden hade jag koll på mitt tempo med hjälp av pulsklockan. När jag passerat milen hade jag varit ute 60 min och kände att fortsätter jag såhär kan detta gå riktigt bra! Längs hela banan va de bokstavligt talat fest! DJ:s, liveband och glada människor på varenda gräsplätt! Sån stämning! 

Efter ca 13 km kom andra bron som också den bjöd på en långsam uppförsbacke i tryckande värme. Men även den gick oförskämt lätt! När jag sen sprang in på avenyn tyckte jag de blev himla trångt och bland all kullersten tog jag de extra försiktigt och kunde inte trycka på riktigt som jag ville trots att energin fanns. Tänkte att de inte va värt att stuka foten. När jag passerat 20 km bågen tar jag mig upp för den sista långsamma backen innan målgången för att sen springa i mål och sträcka händerna i luften samtidigt som jag rakt ut skrek "YES!" Känslan i mig just då? Att jag hade kunnat springa längre! 
(null)

(null)

Så pigg efter målgången och så nöjd och stolt! Klockan stannade på 2:08:45, min snabbaste tid på distansen. Hemma hade jag sprungit på 2:11:40 som snabbast. Mer än nöjd och redan efter målgången tänkte jag "nästa år springer jag på 2 timmar!" Längtar redan dit! Galen känsla att ha gått från den ständiga bänkvärmaren i fotbollslaget som barn och skolkaren "smitaren" i skolidrotten vid dom jobbiga momenten. Till att vilja springa en halvmara och genomföra de med ett leende. Allt går! Och bara för att du blivit tilldelad en roll behöver du inte ta den rollen. De är upp till var och en av oss att bestämma vilken roll vi vill ha och sen skapa den för oss själva. Vad gör dig stark? Vad får din själ att dansa? Hur ger du dig själv de bästa du kan utifrån dina förutsättningar? 

Kvällen avslutades på bästa sätt med en mysig middag med livets hejarklack och stöd. Min fina sambo Micke som alltid ställer upp på allt jag vill göra och som alltid får mig att känna att jag gått i mål redan innan jag presterat. De är värt allt. 

(null)

(null)





Samtidigt så självklart.

Publicerad 2018-05-16 21:51:41 i Allmänt,

Jag minns inte riktigt när tanken om Göteborgsvarvet växte fram hos mig. De va i alla fall långt innan jag nånsin hade sprungit 2,1 mil som loppet är. Drömmar ska vara både stora och små eller hur? Förra sommaren sprang jag den distansen första gången och chockade mig själv rejält med att inte bara överleva utan vilja göra de igen. Sen dess har jag hunnit springa en halvmara 4 gånger och otaliga långrundor på allt mellan 10 - 18 km. 

Jag känner mig så förberedd jag kan. Och tur är väl de, för på lördag är det dags! De känns overkligt på så många sätt att jag då kommer stå på startlinjen till att springa ett halvt marathon. Samtidigt känns de så självklart! De är klart de är de jag ska göra! Konstig känsla att försöka förklara...

Jag har skrivit om de förut men slås dagligen av hur häftigt de är att vi vet så lite om vad livet har att erbjuda oss. För 3 år sen hade jag ett annat typ av liv. Ett helt fantastiskt liv de också, absolut! Lycklig som en lax då med. Men tänk så många mer lager av oss människor de finns om vi vågar utforska lite, skrapa lite på ytan och prova nya saker. Att förändra sig behöver inte handla om att "fly" från något utan om att leta efter något nytt. Något mer. 

(null)

(null)

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela