hejnyalivsstil.blogg.se

I april 2015 började jag ge mig själv en större plats i mitt eget liv. De blev en livsstilsresa som resulterat i en viktminskning på drygt 60 kg. Men framförallt resa där jag hittat många nya delar av mig själv. Kanske kan jag inspirera någon, de vore fantastiskt! Här delar jag med mig av mina erfarenheter, tankar och av min inställning till livet. Häng på!

Mitt 2017.

Publicerad 2017-12-30 10:38:52 i Allmänt,

Igår när jag satte mig för att göra ett litet fotokollage över året som snart är slut slogs jag av hur otroligt fort ett år går. Men också över hur mycket som ryms i ett år. 

Under de första månaderna på 2017 gick jag igenom en ganska tuff period. Jag hade fått nej till en operation jag ville göra för att ta bort min överflödiga hud. Jag hade svårt att de allt jag hade gjort för mig själv och kände en enorm inre stress. Med hjälp av bästa tänkbara stöttningen kom jag igenom de, och blev dessutom mycket starkare. 

I april åkte jag, mamma och min lillasyster Maja på en träningsresa till Mallorca. En fantastisk vecka med tid till massor av träning men också till återhämtning. Under den veckan sprang jag 12 km i bergsterräng, och där och då va de det häftigaste jag hade gjort. 

Maj månad va loppens månad! Första loppet ut va wings for life. Ett lopp utan angiven mållinje. Mållinjen jagar dig och du bestämmer själv hur långt du ska hinna innan bilen kommer ifatt dig. Att springa över Ölandsbron och dessutom komma 13,7 km va helt otroligt. Maj fortsatte med ett gäng 5 km lopp som alla gav mig en må bra kick utan dess like. I slutet av maj under en kväll på en trång uteservering  träffade jag Micke. Jag föll pladask för honom och sen den dagen är han en av dom viktigaste människorna i mitt liv. 

Juni och Juli va härliga sommarmånader med semester, resor, fjärilar i magen och träning inför mitt triathlon i slutet av sommaren. 

Augusti bjöd på årets kanske häftigaste utmaning. Nämligen Kalmar mini tri. Först simma 520 meter, cykla 18 km för att innan målgång springa 4,2 km. En helt magisk känsla att gå i mål på samma ställe som två dagar senare tog emot alla som genomförde Ironman. Den lokala tidningen barometern intervjuade mig när jag gått i mål. De klippet spelar jag ofta upp, för jag har än idag svårt att greppa vad jag faktiskt gjorde. 

I september åkte jag, mamma och Maja till Stockholm och sprang tjejmilen. Första men absolut inte sista gången! Vilken härlig grej! 

Oktober, november, december har gått fort känns det som. Full rull i veckorna med spinningpass, löprundor och boxning. Härliga helger med middagar, soffhäng och resor till fina Gotland. 

Förra året summerade jag som "året då jag gav mig själv huvudrollen i mitt eget liv." Summera jag året 2017 låter det såhär: "året då jag upptäckte hur stark jag är." 

Gott nytt år till er alla! 💫 (null)

(null)

(null)

Hitta glädjen i att springa!

Publicerad 2017-12-28 18:48:42 i Allmänt,

Varje gång jag lägger ut filmklipp eller bilder från mina löpturer får jag så många fina kommentarer. Ni skriver att jag inspirerar er till att själva ge ut och springa och att min glädje till att springa smittar av sig. Otroligt fina komplimanger som gör mig jätteglad och stolt. Ni är också många som vill börja springa och hitta glädjen i att springa och ni undrar hur det såg ut för mig i början. 

Mitt första "spring-steg" tog jag i mars 2016. Långt nere i skogen på en traktorstig med min mamma som sällskap och kameraman. Jag ville ju såklart att hon skulle föreviga ögonblicket. Då sprang jag ungefär 100-200 meter med en kropp som vägde strax över 100 kg. Jag minns att de va tungt men inte så tungt att jag tänkte "dehär va för tungt." Jag kände direkt att "dehär vill jag göra igen!" 

Därefter började jag jogga med ett par kompisar längs en slinga som är ca 2,5 km. Vi gick en bit, joggade en bit, gick en bit. I början gjorde vi ett varv. Och ökade sen till 2 varv. När vi hade "intervalltränat" oss själva i några veckor chockade vi oss själva med att springa hela varvet UTAN ATT STANNA! Och dessutom med ett leende! 

Detta va i slutet av april 2016. I mitten av maj sprang jag mitt första 5 km lopp. De gick jättebra och va jätteroligt! Jag anmälde mig till fler 5 km lopp och fortsatte att öka på längden på mina rundor. Hela tiden med fokus på att jag skulle tycka de va roligt, inget tvång. Utan jag ville kunna känna glädje på mina rundor och jag förlänga mina rundor för att utmana mig själv. Under sommaren 2016 fick löpningen verkligen fokus och i slutet av sommaren sprang jag milen för första gången. 

Och där hamnade jag inte från den ena dagen till den andra. Nej nej. Utan från 5 km ökad jag till 6 km. Sen till 7 km och så vidare. De jag hela tiden har varit noga med är att bara springa när jag känner att jag vill springa. Lyssna på kroppen och känna in när den behöver vila och när den behöver utmanas. 

Ska jag ge två tips så blir de: 
• Lyssna på din kropp. 
Men våga utmana dig själv. 
• Ha med leendet i varje runda! 
(null)

(null)

(null)


Känslan av att inget ont kan nå oss.

Publicerad 2017-12-28 09:25:51 i Allmänt,

22 december gick jag på min julledighet. Har haft fantastiska mysiga dagar hemma hos mina föräldrar med hela familjen samlad. Ingen stress och inga måsten. Bara tid att varva ner och umgås. Så skönt och så otroligt viktigt. Den bästa känslan jag vet är när hela familjen är samlad. Då får jag en känsla av att inget "ont" kan nå oss. Även om man ibland går igenom saker som är minst sagt prövande så är känslan att bara vi har varandra så blir de bra. Jag älskar när vi sitter och pratar minnen från när vi va små. Någon berättar, nån annan fyller på. 

Efter mysiga dagar med min egen familj åkte jag vidare till Gotland för att fortsätta julmyset med Micke och hans familj. Människor jag inte känt mer än 7 månader men som får mig att känna mig så otroligt hemma i deras familj. Innan jag träffade Micke funderade jag en del på vad som är de viktigaste hos en framtida partner. Jag kom tillsammans med min kloka pappa fram till att den egenskap som är allra viktigast är att han är snäll. Jag trodde dock inte att så mycket snällhet, kärlek och omtänksamhet fick plats i en och samma människa, som de gör i Micke. 

De finns inget annat ord än tacksamhet som passar bättre ihop med julen. Tacksamhet över dom människor man har i sitt liv. Att få ha livet fyllt av människor som gör hjärtat varmt. Ni vet dendär känslan när man av att bara tänka på en person som betyder mycket fylls av en värme i hela bröstkorgen, och samtidigt som värmen når hjärtat så når nästan mungiporna öronen. Den känslan. 

(null)

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela