Så redo för Göteborgsvarvet!!
Att bestämma sig! Jag tjatar om de ofta. Men de är för att jag är helt övertygad om att de är bland de viktigaste vi gör för oss själva. Bestämmer oss för hur vi vill må. Bestämmer oss för vilka vi vill vara. Bestämmer oss för att klara de utmaningar
vi ger oss själva. Redan i torsdags kände jag i kroppen att den kändes stark. De i kombination med att SMHI visade sol och 5 plusgrader på lördagen gjorde att jag bestämde mig för att: "på lördag jag ska springa 2,1 mil!"
Igår va det lördag. Jag vaknade tidigt och solen sken som utlovat. Efter en god helgfrukost framför nyhetsmorgon kände jag mig fortfarande fast besluten om dagens uppdrag. De fanns inga tveksamheter. De finns de inte plats för. Att bestämma sig för att
springa 2,1 mil och samtidigt tänka "jag kanske inte orkar hela vägen. De kommer bli jobbigt." De finns inte! Då sätter man krokben för sig själv innan man ens har börjat springa.
Så när jag klär på mig löparkläderna och snörar på mig skorna tänker jag såhär: "en halvmara har jag sprungit innan. Jag vet att jag klarar det och kroppen är stark." Efter 5 km ser jag att jag håller ett snabbare tempo än jag tidigare klarat
av under ett långpass. De taggar mig nåt enormt! När jag har sprungit 1 mil visar klockan 62 min och trots att jag då har skoskav på ena foten kör jag vidare. För skoskavet bleknar i jämförelse mot snittempot per kilometer som jag håller. När
jag sprungit 16 km och har 5 km kvar får jag plocka fram pannbenet och jag tänker för mig själv att de är nu de gäller. De är nu jag visar mig själv vem jag är! Att jag är en tjej som idag springer 2,1 mil med ett leende för att jag har bestämt mig
för de! I mål kom jag och med en tid som jag knappt förstår än. Göteborgsvarvet om 7 veckor är mer än välkommet!! Jag är så redo!
