Från lilltån till hårfästet sträcker sig lyckan!
I morse vaknade jag vid 7 va min första tanke "jag vill springa!" Så jag tassade upp, tittade ut genom fönstret och möttes av klarblå himmel. Tog på mig löparkläderna och gav mig ut. Sprang en mysig runda ner mot havet som låg helt stilla.
Här på Öland hör de inte direkt till vanligheterna att de är totalt vindstilla. Men idag var de just så. Så vi har vindstilla, vi har blå himmel, vi har en strålande sol, vi har 4 minusgrader och pigga ben. Ni hör ju vilka förutsättningar jag
hade för en magisk start på söndagen.
Och magi blev de. Log hela vägen och kände som alltid sån enorm tacksamhet över de jag vill och kan göra med min kropp. När jag springer så är de lycka i hela kroppen. Från lilltån till hårfästet i pannan. Total tillfredställelse. När jag kom tillbaka
efter en tur på 5 km va jag pigg som en mört minst sagt! Micke låg fortfarande och sov men jag väckte honom med att sätta på hög musik och dansa runt i sovrummet. Han vaknade och frukosten kunde ätas. "De är tur att en av oss är morgonpigg i alla
fall" blev kommentaren efter mitt lilla endorfin-ryck.
Rostmackor med marmelad och ost till frukost framför nyhetsmorgon följt av ett dopp i bubbelpoolen blev en minst sagt skön fortsättning på dagen. Dagen fortsatte med en tur till Borgholm där vi hittade en riktig pärla. Ett supermysigt creperi med
galet god mat. Under kvällens skivstångspass kunde jag lassa på extra vikter på fler övningar och jag är helt övertygad om att jag har pannkakan att tacka för de.
Jag valde att avsluta min vecka som jag startade den. Stark och med fullt fokus på vad jag mår bra av att göra. I kropp och själ. I morgon är de måndag och de finns inget annat än att köra vidare på konceptet stark och fullt fokus. Önskar alla en
fin vecka!
