Jag måste gömma de!
Redan i tisdags kväll kände jag att de va något pågång i min kropp. Skulle träffat syrran och lilla systerdottern i simhallen. Men jag bokade av de och slängde mig i soffan istället. Onsdagen kom och jag gav mig iväg till jobbet. Efter några timmars snörvlande
och att frysa och svettas om vartannat erkände jag mig besegrad och sjukskrev mig. Lyssnade på kroppen. Spenderade resten av dagen i soffan med nässpray, halstabletter och dricka. Och en känsla av "va fan! Jag vill ju träna!" Jag blir alltid
stressad när jag inte kan träna som jag vill.
Att då mötas av ett 30 tal fina, omtänksamma krya på dig-kommentarer från både kända och okända fina människor på instagram, va ju bara helt underbart. De finns så många människor som bryr sig så mycket. Fina hejarop "Vila nu. Du är snart tillbaka
i löparskorna igen!" Sömn är ju en helt fantastisk grej! Sovit över 12 timmar inatt och jag känner mig inte sämre än igår när jag gick hem.
Tidigare när jag varit sjuk har jag "unnat" mig glass, kakor och annat som är mindre bra i en för stor mängd. "Jag är ju faktiskt sjuk." Så tänkte jag och såhär i efterhand är de ju helt ologiskt att tänka att man blir friskare av
att balla ur med kosten. Idag tänker jag helt annorlunda. Jag äter de jag vet att min kropp mår bäst av oavsett om jag är förkyld eller pigg som en mört. Missförstå mig rätt. Jag unnar mig massor av saker, väldigt ofta. Men för mig har de varit avgörande
att inte unna mig saker vid fel tillfällen. Som jag tidigare gjort. Jag älskar tex smågodis och choklad! Älskar! Men jag köper inte hem en stor påse och gömmer den i ett köksskåp och äter upp den i smyg.
Såhär i efterhand blir de tydligt för mig att jag redan då egentligen visste att de jag gjorde va fel. Att jag kände "detta kan jag inte äta när någon ser, jag måste gömma de." Så undermedvetet visste jag att en godispåse en tisdagskväll va
helt fel och i många fall ett helt sjukt beteende.
