De är detta som varit mitt mål hela tiden. Att hitta balansen.
Veckorna går i en rasande fart, oftast i alla fall. Mina veckor är ganska "fyrkantiga" eller inrutade. Och jag gillar de. De är jobb måndag till fredag. Boxen på måndagskvällen har en given plats. Spinningen på onsdagskvällen likaså. Matlådorna är förberedda
i kylen/frysen och müsliburken är påfylld. Jag äter bra mat och tackar i 9 fall av 10 nej till fika i veckorna. Sen kommer helgen och då släpper jag en aning på min fyrkantighet. Är jag sugen på godis så äter jag de. Vill jag ha frallor på lördagen och
söndagen så äter jag de. Vi lagar den mat vi är sugna på under helgen. Sen kommer måndagen igen och jag återgår till min mer inrutade planering.
För mig är detta balans. De är detta som har varit mitt mål med hela min livsstilsresa. Att leva sunt. Röra mig. Äta bra men också äta saker bara för att jag tycker de är gott. Men i "lagom" mängd och ibland. Alla människor funkar olika. Vissa människor
funkar kanon med förbud och perioder med stränga dieter. Men de är inte jag. De är som jag skrivit om tidigare, att de handlar om att hitta sig egen väg och sitt eget sätt. Är de lätt? Såklart är de inte alltid lätt. Men jag tycker vi alla är värda
att ge oss själva chansen att på bästa sätt göra oss själva rättvisa.
Motivationen har funnits med för mig sen den dagen jag bestämde mig för att ge mig själv chansen. Och för att förstärka mina mål och behålla min motivation använde jag mig av olika små "knep." Jag skrev bland annat pepp-lappar till mig själv som
jag satte i min kalender. De kunde tex stå "heja dig! Du är stark!" Små lappar som jag satte på ställen där jag behövde dom, när jag behövde dom. Små meddelande från mig själv, till mig själv. När hetsen på vikten och vågen blev för stor för ett år
sen ungefär, så mådde jag inte bra av de. Och behövde peppa mig själv och påminna mig själv om vad som va viktigt. Och framförallt om vad jag hade åstadkommit.
Då skrev jag denna lappen nedan och flyttade med i kalendern från vecka till vecka, så länge som jag behövde. Idag eller just nu behövs ingen lapp för jag vet att jag är viktigare än alla vågar i världen. Men skulle jag behöva pepp-lappar igen tar jag
definitivt fram papper och penna, för de har varit en enorm hjälp.
