Total makt över mig själv.
Igår va de lördag igen och dessutom en lördag som bjöd på strålande sol och en klarblå himmel! De i kombination med pigga ben och ett pannben som ännu en gång bestämt sig för att springa långt. Tänkte innan jag gav mig iväg att rundan skulle bli mellan
12-16 km beroende på hur kroppen kändes. I veckan kände jag nämligen av lite smärta i benhinnorna.. så jag lovade mig själv att jag skulle vända hemåt om de gjorde ont igår.
Gav mig iväg, testade en runda jag inte sprungit förut. En jättego runda jag definitivt kommer köra igen! Lagom stora vägar med ytterst lite trafik eller nästan ingen alls. Fantastiskt fin utsikt ut över Ölandsbron från höjden uppe i Algutsrum. De blev
16 km och jag log hela vägen! De kändes lätt i både benen och andningen! Längs vägen tänkte jag mycket på allt möjligt som vanligt. Man hinner fundera en del under 16 km. Har fått frågan några gånger, eller ganska många gånger om vad som driver mig?
De som driver mig är kicken i att jag själv, helt på egen hand har gjort detta möjligt för mig själv. Att jag har tagit mig från att tycka de är jobbigt att gå i trappor till att springa 16 km med ett leende på läpparna! Och dessutom när rundan är slut,
redan då längta till nästa runda. Jag tror anledningen till varför jag älskar löpning så mycket är att när jag springer så hänger allt på mig. De är bara jag, mina ben, min kraft, min vilja och min beslutsamhet som tar mig framåt. Jag älskar den känslan!
Total makt över mig själv!
Om jag fick en önska mig precis vad jag ville i livet så skulle de vara att ALLA människor fick hitta just sin sån "zone" i sig själva som jag gör i löpningen. Jag tror de skiljer sig väldigt mycket från människa till människa vad de är
som kan framkalla just den känslan. För någon är de att cykla, yoga, lyfta tungt, baka, sy, ja vad som helst egentligen! Letar man inte så hittar man de inte, de är en sak som är säkert. Jag har hittat mitt, och jag släpper aldrig taget om de.
