”Kom ihåg att du älskar att cykla!”
Förra året köpte jag mig en ny cykel. De hade gått kanon att cykla på min postkod-cykel också men jag ville ha lite fler växlar och så. Har alltid älskat att cykla! Gärna långt! Igår tog min andra långrunda för i år och jag hade nästan glömt hur härligt
jag tycker de är. Hur jag försvinner in i mig själv totalt. Ju finare omgivningen är desto bättre. Igår skulle jag testa en runda här på Öland, där jag inte har stenkoll än. Men hur fel kan de gå man har ju karta i mobilen, eller hur?
De kan gå "fel" ändå. Jag lärde mig under gårdagens tur att jag inte är läskunnig eller har något lokalsinne. Däremot har jag starka ben och kan många svordomar. Jag cyklade efter jobbet, de började bli kyligt så jag tänkte att en "liten" runda på runt
2 mil blir lagom. De va bara de att jag missade en skylt och hamnade helt fel. Ändrar riktning och tänker, "nu är jag på rätt väg!" Närmar mig en kyrka och tänker "yes! Snart hemma!" De va mycket riktigt en kyrka, men inte rätt kyrka. Kollar
kartan.... 2 mil hem härifrån... de börjar regna, igen.. jag är kall, aningen irriterad på mig själv och riktigt hungrig.
Vad fanns de för alternativ än att trampa på? Inga! De va bara att ta sig hemåt. Jag upprepade följande mantra ett par gånger "kom ihåg att du älskar att cykla! Le så går de lättare! Bara le och hitta pannbenet!" Och de gick ju såklart! Jag kom hem
efter 4 mil. Trött, blöt, nöjd, hungrig. Ännu en gång då huvudet fick jobba betydligt mycket mer än benen!
