Ett litet gupp på vägen.
Myror i brallan och otålig som få! De är jag just nu. I förra veckan gjorde jag illa ryggen vid ett lyft på jobbet. Smärtan gick att hantera veckan ut men slog omkull mig i helgen efter en löptur som jag förmodligen skulle ha låtit bli. Tänk så himla lätt det är att vara efterklok.
Fått inse mina begränsningar denna veckan och stannat hemma från jobbet. Promenader i sakta tempo, vila och yoga. Jag har hög smärttröskel, på gott och ont. Men under söndag, måndag och tisdag hade jag stundvis så ont att tårarna kom. Idag känns det än så länge okej, så länge jag inte gör några hastiga rörelser.
Hela kroppen skriker efter att springa och jag blir lite stressad av att inte kunna göra de. Men för mig nu gäller det att lyssna på kroppen. Och att tänka att jag är lyckligt lottad som kunnat göra på i ett högt tempo hela resan utan större gupp. Detta är bara ett litet litet gupp. Om några dagar är ryggen bra igen!
