14 km ren tacksamhet!
Lördag morgon innebär att jag slipper ställa nån klocka, vilket är underbart! Vaknade vid 9-tiden. Köpte frallor från surdegsbageriet och fixade i ordning frukost. Frukost i soffan framför Nyhetsmorgon utan någon som helst tid att passa med bästa tänkbara sällskapet. En bättre start på dagen är svår att få!
Med 15 grader utanför dörren och en kropp som varit 110% med mig under veckan, kände jag att de var dags för en långrunda denna lördag. Låg kvar i soffan ett par timmar och lät frukosten landa. Bestämde mig för att jag skulle springa 14 km.
Jag bestämmer alltid innan jag ger mig iväg hur långt jag ska springa. 14 km är långt för mig att springa. Visst jag har sprungit de förut och längre än så. Men de är ändå en lång distans. Och såklart utmanande. Nu kommer jag återigen "tjata" om inställning. För den är allt när jag ska göra något. Den bär mig framåt. Då finns inga tvivel. De kan inte finnas några tvivel hos mig att jag ska klara det för då sätter jag bara stopp för mig själv.
Så jag gav mig iväg ut på min runda. Sprang 7 km till den punkt jag hade bestämt mig för att vända vid. Sprang mina 7 km tillbaka. Igår sprang jag utan musik. Jag lyssnade på min egen andning och blev chockad över "lugnet" i min andning trots den långa rundan. Otroligt häftigt hur man ändå ganska snabbt kan bygga upp en kondition.
När jag kom hem efter rundan och landade på mattan för att strecha översköljs jag av tacksamhet. Total tacksamhet och rejält mycket stolthet. Jag gör detta möjligt för mig själv. De är coolt som attans tycker jag! Att allt är möjligt är ingen klyscha. De är precis just så. De du vill göra, kan du göra, om du är beredd att göra jobbet för de.
