13,5 km ren tacksamhet!
Just nu är det många känslor som ska samsas i min kropp. Många glädjetårar har runnit nerför kinderna sen dagens häftiga upplevelse. Vilket lopp! Vilken känsla! Vilken enormt grym publik längs vägen!
De första 3 km av banan va fyllda med fin publik som ropade och klappade! Sen var det dags för 7 km på Ölandsbron med en uppförsbacke som jag hade förberett mig på att den skulle bli tung, i den vinden som blir på bron också. Men uppförsbacken va inte alls så jobbig som jag trott! De gick lätt uppför på något sjukt konstigt vis. Sen var det nerförsbacke och när det planade ut igen var det ungefär 3 km kvar till Öland och då kändes det som att bron aldrig skulle ta slut.
Jag kom över bron, 10 km och ingen bil sikte så jag sprang vidare genom Färjestaden där ännu mer publik heja fram oss. Flera gånger vände jag mig om och tittade efter bilen, men jag såg ingen och sprang vidare. När jag sprang förbi skylten där det stod 13 km kändes det nästan overkligt. När jag hade kommit ungefär 13,5 km kom målbilen ifatt mig och jag var alltså i mål.
13,5 km!!! Mitt mål va att klara 10 km över bron. Varje steg efter bron va en bonus. De blev en jäkla bonus på över 3 km. Jag kunde inte vara mer tacksam just nu. Tacksam och oerhört stolt över mig själv. Mina ben har än en gång bärt mig fram genom en ny utmaning.
De är aldrig försent att ändra riktning i livet. Att hitta nya saker att älska, nya utmaningar att ta sig an. För två år sen när min viktresa tog fart hade jag inte en tanke på att delta i lopp eller att träna på de sättet jag gör idag. Detta är något som har formats efter hand. Jag har hittat så mycket vilja, pannben och styka inom mig. Vad hittar du inom dig?
