"Jäklar vilket stark tjej jag är!"
I april i år föreläste jag ett par gånger om min resa. De va riktigt roligt! Sen dess har fokuset legat på att hänga med i livet i övrigt bara. Men nu börjar jag bli sugen igen. Så häromdan började jag knåpa ihop en presentation att ha som grund för en
eventuell föreläsning. De passade perfekt att fortsätta greja med de idag när jag skulle åka tåg.
Och vad nyttigt de är att själv sitta och skriva och tänka om de man faktiskt har gjort. De är så lätt att glömma när tiden bara ramlar på. När jag går igenom min resa från start till idag känns de som att de är någon annans historia. Jag vet att
de är jag som gjort min förändring men ändå känns de så overkligt på något sätt.
När jag tittar på bilder, filmklipp och läser anteckningar som jag själv har skrivit så slås jag gång på gång över ett pannben. Något som jag nog tänkt att jag inte har. "Jag har ju bara gjort såhär... och tänkt såhär.." Men under dagens lilla tripp längs
minnenas allé stannade jag faktiskt upp och tänkte: jäklar vilken stark tjej jag är!
