Tack mamma & pappa.
De finns säkert lika många åsikter om före och efterbilder, jämförelsebilder eller vad man nu väljer att kalla dom, som det finns människor. Precis som med det mesta. Jag tittar på gamla bilder med stolthet. Jag var ingen sämre version av Frida än vad jag är idag. Och människor som känner mig kan med all säkert skriva under på att glädjen har alltid bott i mig och skrattet har aldrig varit långt borta. Skillnaden är visuell och ibland har jag själv svårt att greppa det. Tar ibland största storleken som finns på klädesplagg, glömmer ibland bort mig och känner en osäkerhet inför att sätta mig på en stol.
För mig har styrkan alltid suttit i att jag vet vem jag är och är trygg i det. Mina fantastiska föräldrar kan jag inte tacka nog. Dom har under alla år lagt grunden för mig. Gjutit den plattform som jag nu står på. Lärt mig med vilken blick man ska se på sig själv och andra. Jag tänker att de är det viktigaste man kan ge sina barn. Och jag önskar att även jag lyckas med det den dagen det är min tur att gjuta en plattform åt mina barn.
