Jag har hälsan i mina händer.
Vintern är inte min favoritårstid. Kyla, is och snö tycker jag mest är onödigt och obekvämt. Men de är sånt vädret är just nu, inget verken jag eller någon annan kan styra över. Och jag älskar att springa. Självklart väger de tyngre än att snön yr och
att de är kallt. Men under dagens runda hann jag ändå gå igenom ett gäng olika "känslotillstånd".. här kommer en resumé ...
Jag började springa och då sken solen fram mellan molnen och jag kände att detta blir ju härligt trots allt! Efter 1 km kom jag ut på en väg där snön inte va lika tillplattad... jäkla skitsnö! Varför ska de behöva va vinter! Tänkte jag då... sprang
vidare.. solen sken i ansiktet, jag lyckades hålla ett bra tempo trots snön och jag kände mig lätt i steget. Tittade ner på mina ben och tänkte: jag är grym som bestämmer mig och bara kör! Jag har hälsan i mina händer, den känslan! Och så plötsligt
vänder vädret helt och snön fullkomligt yr omkring mig, de är svårt att se vägen framför mig. Jäkla snö! Varför ska jag envisas med att ge mig ut? När de finns löpband inomhus på gymet. Men jag springer vidare och tar mig runt min tänkta runda.
Sammanfattning av dagens snörunda. De handlar om att bestämma sig, klä på sig leendet och trycka plattan i mattan!
