Försöker hitta den goa känslan i att bara vara.
Jag har ofta energi så de räcker till mig själv och ungefär ett fotbollslag! De är ju härligt! Men ibland tar den slut. Som idag. Och då tar den tvärslut. Idag har jag känt mig nästan "bakis", och de kan jag lova att jag inte är. Men känslan
är ungefär den samma som efter en helkväll ute. Jag vet ju precis vad de beror på. De krävs de ingen raketforskare till att räkna ut. Jag är trött och kroppen är trött. 3 mils löpning på 4 dagar, ja de säger nästan sig självt... jag förstår ju allt detta
och jag har lärt känna mig själv så pass väl att jag vet att de är såhär jag gör. Full fart, full fart, full fart, sen tvärnit!
Hur svårt ska de då vara att lägga in en vilodag då och då som de flesta andra människor gör som tränar? Jo tydligen JÄTTESVÅRT för mig. Jag har så mycket jag vill göra att känslan är jag vilar bara blir "nu missar jag de!" Jakten på balansen
mellan full fart och återhämtning fortsätter helt klart...
Nu vilar jag. De fanns inget alternativ. Kroppen skrek efter de. Ligger i solen på altanen och försöker "bara vara" eller framförallt försöker hitta den goa känslan i att "bara vara". Jag är inte riktigt där än, men jag vilar i alla
fall. Och i morgon vaknar jag upp fylld av energi igen är planen.
