Älskade systrar.
Igår hade jag en mysig kväll med mina älskade småsystrar. Dom två som alltid funnits där. Och som troligen känner mig allra bäst.
Båda har på kärleksfulla, försiktiga och omtänksamma sätt försökt få in mig på andra spår längre tillbaka i tiden. Precis som mamma och pappa. Men de är först nu jag förstår hur oroliga dom har varit för mig. De känns jobbigt att tänka att dom har behövt vara så oroliga för min hälsa.
MEN det känns fantastiskt bra att nu kunna göra mig själv och dom stolta. Att som igår kunna träna tillsammans, att orka hänga med på saker dom vill hitta på, att inte vara en stoppkloss. Vi körde ett nytt pass som hette Actic Zone. Ett 30 min pass med olika övningar i tre olika block. Effektivt, svettigt och roligt!
