Ge upp eller kriga på?
Idag har jag sprungit Vårruset (5 km) som hade premiär i Kalmar. Jag sprang i mål på 27:41 min, mitt snabbaste lopp någonsin och jag är så otroligt glad!
År 2014, ett år innan jag började ändra mina vanor deltog jag i ett 5 km lopp. Då gick jag rundan runt. På bilden som togs på mig efter målgången är jag jätteglad för att jag orkade gå hela rundan.
(Första bilden är från 2014.)
År 2015 deltog jag i samma lopp som året innan. Jag hade då ungefär 2 månader innan börjat träna och börjat gå ner i vikt. Någon bild tagen efter målgången finns inte från de året. Varför? Jag gick även detta året, och jag hade förhoppningen om att slå min tid föregående år. Men jag fick så fruktansvärt ont i benhinnorna redan efter 1 km att de va en ren pina. Min familj stod och väntade vid mål på mig. Och när en kvinna med rullator gick i mål, och jag fortfarande inte syntes till började dom bli oroliga. Jag kom in i mål tillslut. Så bitter och sur och besviken. Men jag bröt ihop och kom igen!
År 2016 deltog jag igen i samma lopp. Jag sprang då hela vägen runt. De finns alltid ett val i att ge upp eller kriga på. Och varje gång du väljer att kriga på tar du dig själv framåt. De är viktigt att komma ihåg.
(Andra bilden är från 2016.)