Jag ville hit, jag har tagit mig hit.
Igår fick jag ett samtal från en reporter på den lokala tidningen Barometern. Jag fick frågan om att vara med i ett reportage i tidningen inför mini tri i morgondagens tidning. Så idag har jag varit på intervju med en trevlig tjej och även blivit fotograferad vid målgången. Så, idag blev det riktigt verkligt vad det är jag ska göra.
Jag satte mig en stund på läktaren och tittade på målgången. Så många känslor på en och samma gång, som Gessle sjunger. I morgon är det två år sen jag bestämde mig. Jag stod och hejade på mini tri och sa:
"2017 ska jag vara med i mini tri!"
Då hade jag tränat från februari till augusti och gått ner ca 15 kg. När jag stod där och bestämde mig vägde jag 130 kg. Jag hade fått upp ögonen för träning, jag hade börjat tänka på ett annat sätt och jag trodde redan då på mig själv. Och framförallt satte jag upp ett rimligt mål för mig själv.
Tiden är inne. Jag ville hit, och jag har tagit mig hit. Den känslan går knappt att beskriva rättvist i ord. Morgondagen kommer bli en känslostorm, helt klart.