Känslan är svår att sätta rättvisa ord på.
Det känns mäktigt att veta att jag gått ner många kilon. Och de är roligt att shoppa kläder nu. Men det allra, allra bästa är längtan jag känner efter att vara i rörelse. Idag på min lunchpromenad skuttade jag fram av bara tanken på att jag efter jobbet skulle ge mig ut och springa. Den känslan är svår att sätta rättvisa ord på. För mig är just de den största vinsten jag kunnat vinna.
Jag sprang. Längs havet. I stan. På skogsstigar. 1 mil blev rundan och tiden stannade på 60 min. Att jag skulle börja springa över huvudtaget hade jag svårt att tro. Att det dessutom skulle kunna gå i en rasande fart är ännu mer ofattbart.
Men en sak som är alldeles säkert är att man klarar så mycket mer än vad man tror!
