Den välbehövliga vilan är inte enkel.
Att låta kroppen vila från träning är lite av en utmaning för mig, fortfarande. Jag har svårt att känna mig förtjänt av vilan. Men idag vilade jag från träningen. Och det kändes okej.
Om jag ska ha en vilodag från träningen och "bara" ligger i soffan blir jag väldigt rastlös. De brukar funka bättre och kännas bättre om jag avleder med att göra något jag tycker väldigt mycket om. Laga mat är en sån sak. Hacka, skära, experimentera och testa nya saker. Så det gjorde jag ikväll.
Jag vet att min kropp behöver vila. Jag vet att det inte är bra att träna för mycket utan att kroppen behöver återhämta sig osv. Trots att jag vet allt dedär så har jag svårt att känna ett lugn i att vila. Och det handlar inte om att jag på något sätt tror att jag ska gå upp 30 kg i vikt om jag vilar. Eller att jag ska "tappa" träningen om jag vilar. De vet jag att jag inte gör.
Det handlar om att jag mår så magiskt bra av hur min kropp och mitt huvud känns när jag får komma upp i puls. Att få den kicken som träningen ger mig. Dessa fantastiska endorfiner. I morgon är det långfredag och min syster Maja och jag ska köra ett 3 timmar långt spinning-pass. Där kan vi snacka om puls och endorfiner!
